Vilket ben ska jag stå på? Måste ju hålla balansen och kan inte stå på båda samtidigt...
Söndag....
I fredags efter jobbet satte jag mig i min lilla jordgubbe för att glida hem till Raggarö igen =) Alltid lika underbart!
Stannade till hos kusinen som fyllde år,käkde lite tårta och var social med släkten en sväng.
I lördags morse blev jag lite uppvaktad av familjen här hemma,pappa Ewa och Mattias,fick bla ett par ridbyxor,en brödrost och ett fint armband,efter frukost drog jag och Mattias in till Östhammar för att träffa mamma och Ida.
Fikade och fick även då massa packet,bla tallrikar till min servis,en stor miranda nalle <3 badlakan och ljus m.m.
Var en trevlig fika denna lördags förmiddag. Sedan bar det av mot Gimo,drog en sväng på marknad med min vän Jessica,tog det lungt hemma i soffan hos henne en stund innan vi drog på 25 årskalas hos Jeppe,där åt och dracks det! Dock ville jag vara nykter denna lördags kväll för att kunna sova hemma,så blev inte sent för min del.
Idag har jag hunnit med en promenad med Ewa.
Nu väntar en jobbig eftermiddag/kväll...Ett möte jag har väntat lännge på,ett möte som kommer vara tårfylld men full av lycka och glädje förhoppningsvis...Jag går min egen väg nu,det gör alla andra,så varför ska jag "tassa" på tå??
Jag orkar inte det längre,även om det finns gränser och jag endå star fast vi det jag alltid sakt,så ska jag försöka att se mellan fingrarna,tror jag själv mår bäst av det,sen vad dom andra gör,skiter jag i,för det gör och gjorde dom ju i mig.
Det är som att gå balansgång,antingen vickar man mycket åt det ena hållet eller åt det andra,och det är väldigt svårt att stå uppstäckt och inte luta åt något håll...Man skulle helst vilja hoppa ner och stå stadigt med båda fötterna i marken men det går inte för man måste gå balansgången klart först,om man inte ramlar ner...Vilket jag inte ska,vilket jag inte gjorde...men jag var nära ibland men lyckades endå vingla mig kvar... Närmar det sig slutet nu? Det börjar kännas som det men samtidigt börjar något nytt då...Varför ska det vara så? När man blir av med ett problem så uppstår ett nytt problem direkt! Det är väll bara så att man får lära sig leva med det och bara gilla läget.....
Du undrar vart jag tog vägen...
Men...Jag kommer snart...
Det tog tid men nu är vi där...
Jag är påväg.
Ha en trevlig söndag! Kram CarroCarolin
I fredags efter jobbet satte jag mig i min lilla jordgubbe för att glida hem till Raggarö igen =) Alltid lika underbart!
Stannade till hos kusinen som fyllde år,käkde lite tårta och var social med släkten en sväng.
I lördags morse blev jag lite uppvaktad av familjen här hemma,pappa Ewa och Mattias,fick bla ett par ridbyxor,en brödrost och ett fint armband,efter frukost drog jag och Mattias in till Östhammar för att träffa mamma och Ida.
Fikade och fick även då massa packet,bla tallrikar till min servis,en stor miranda nalle <3 badlakan och ljus m.m.
Var en trevlig fika denna lördags förmiddag. Sedan bar det av mot Gimo,drog en sväng på marknad med min vän Jessica,tog det lungt hemma i soffan hos henne en stund innan vi drog på 25 årskalas hos Jeppe,där åt och dracks det! Dock ville jag vara nykter denna lördags kväll för att kunna sova hemma,så blev inte sent för min del.
Idag har jag hunnit med en promenad med Ewa.
Nu väntar en jobbig eftermiddag/kväll...Ett möte jag har väntat lännge på,ett möte som kommer vara tårfylld men full av lycka och glädje förhoppningsvis...Jag går min egen väg nu,det gör alla andra,så varför ska jag "tassa" på tå??
Jag orkar inte det längre,även om det finns gränser och jag endå star fast vi det jag alltid sakt,så ska jag försöka att se mellan fingrarna,tror jag själv mår bäst av det,sen vad dom andra gör,skiter jag i,för det gör och gjorde dom ju i mig.
Det är som att gå balansgång,antingen vickar man mycket åt det ena hållet eller åt det andra,och det är väldigt svårt att stå uppstäckt och inte luta åt något håll...Man skulle helst vilja hoppa ner och stå stadigt med båda fötterna i marken men det går inte för man måste gå balansgången klart först,om man inte ramlar ner...Vilket jag inte ska,vilket jag inte gjorde...men jag var nära ibland men lyckades endå vingla mig kvar... Närmar det sig slutet nu? Det börjar kännas som det men samtidigt börjar något nytt då...Varför ska det vara så? När man blir av med ett problem så uppstår ett nytt problem direkt! Det är väll bara så att man får lära sig leva med det och bara gilla läget.....
Du undrar vart jag tog vägen...
Men...Jag kommer snart...
Det tog tid men nu är vi där...
Jag är påväg.
Ha en trevlig söndag! Kram CarroCarolin
Kommentarer
Postat av: Din vän som alltid kommer att finnas för dig!
Du är stark vännen och helt rätt att du går din egen väg. Tror jag förstår vem du ska träffa...klart det kommer att vara jobbigt men den känslan du kommer att mötas av kommer att göra att du känner att det var helt rätt att ta detta beslut. Jag hoppas det kommer att kännas så för dig iaf! Hon kommer att bli överlycklig av att äntligen få träffa dig igen <3
Trackback
