2 år av saknad...


Kärlek,Lycka,Glädje,Sorg,Saknad...

Ja vi har delat mycket tillsammans.
Och jag finns där föralltid för dessa
tre Älskade skatter.

För två år sedan hände det som inte fick hända,att mista en sån viktig människa i ett barns liv som ens egna mamma,det är något som inte får hända men som ändå ibland händer.
Jag fanns där,jag levde i det och det ville jag göra, jag var aldrig rädd för att stå kvar,det var en självklarhet.

Det var en jobbig tid,en tid jag alltid kommer att minnas.
Jag var mitt i det men samtidigt inte,jag kunde ju lämna och jag hade min "riktiga" familj att åka hem till...
Vad jag menar med "riktiga" vet jag inte för den här "extra-bonus" familjen betydde minst lika mycket.

Tre barn jag älskade av hela mitt hjärta. Att se dem mista sin mamma gjorde så frukansvärt ont och jag tänkte aldrig ens tanken att jag inte skulle finnas där för dom.

Att det hände just när jag fanns så nära är jag ändå tacksam för,jag kände barnen sen en tid tillbaka,dom var trygga tillsammans med mig och att just jag fick finnas så nära var jobbigt samtidigt som det var skönt,jag kunde trösta,krama,prata och bara finnas där,när livet var som absolut jobbigaste för dem.

Det var många gånger jag tänkte: -Om det vore jag som skulle lämna mina barn,hur skulle jag då vilja att min omgivning tog situationen...
Och därefter rättade jag mig.

Nu när jag har ett eget "riktigt" barn och har fått distans så kan jag känna och tänka:
-vad gick jag igen igentligen?
Hur stora är oddsen att det skulle ske under min tid som Aupair?

Det jag tänker mest på är,vilken ångest man som mamma måste ha innan man lämnat,att en sjukdom kan styra en människas liv så... Det gör att jag ryser till i hela min kropp. Ens barn är ju ens allt,det inser man den dagen man själv har sitt nyfödda barn på bröstet.

En människa som älskade att leva,som levde varje sekund och tog vara på minsta lilla minut,varför just hon?
En trebarns mamma med livsvilja till tusen!

Det jag lärt mig av att fått gå igenom detta är att ta vara på Livet,man lever bara En gång och man är inte odödlig. Kasta inte bort ditt liv,Lev dina drömmar,måna om dom människorna som betyder något för dig,se vardagen som en gåva och var tacksam över Livet.
Jag är evigt tacksam över min lilla son,att jag fått upplevt att fått vänta,föda och ha mitt barn i min närvaro dag in och dag ut,att ha en familj som man älskar,goda vänner i vardagen,Vad mer kan man begära?

Nu förstår jag vad denna mamma hade,vad hon lämnade och jag vet att hennes barn lever för henne,jag vet att det kommer gå bra för dom trotts att deras mamma inte finns bland oss,hon finns ju alltid i vårat minne och jag kommer alltid finnas för hennes tre barn,precis som jag lovat henne.

Hur många "riktiga" barn jag än får i livet så har dom här tre barnen en given plats i mitt mamma hjärta och jag älskar dom väldigt väldigt mycket!

Med tårar i ögonen,i dag går många tankar till min fina älskade extra familj <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0