carrocarolin

Dags att blogga lite igen!
Helgen blev pricis som jag ville,en lugn och skön sådan men endå inte som en vanlig.
Tog sovmorgon på lördagen,var ute,åkte skoter med brosan på isen,grymt skönt,älskar
farter men har dock kommit på att jag blivit lite farträddare,beror nog på en åktur
jag hade i våras med motorcykel. Men man kan ha absitinens efter farter och de
la sig lite efter en kort men rolig skotertur. Var till Jossan och hennes grabbar på
kvällen och gratta henne lite efter att hon har fyllt år,riktigt mysig lördagkväll.
Jag älskar dom kvällarna som man sitter hemma hos Jossan och bara fikar,dricker
gott te,snackar massa om allt mellan himmel och jord och leker med lilla Liam <3
På söndagen blev det en lugn förmiddag framför tvn och kollade igenom en massa
videofilmer sen jag var liten,riktigt kul,men shiit va tiden går fort,man känner inte ens
igen sig själv! Men man upplever barndomen lite igen när man tittar på de och tänker
tillbaka vilken trygg uppväxt man har haft,inte alla barn som lever upp i trygga hemmiljöer,
men det har jag verkligen gjort och kunde inte ha haft det bättre. Tack mamma och pappa
för allt ni gjort för oss,mig och Mattias!
Söndagen avslutades med en god middag,vilket kändes bra och jag känner att vi tagit ett steg
fram,vilket var på tiden.
Var hemma tills i morse,nu åter i Bromma igen,ensam hemma hela veckan,skönt men tomt!!
Har åkt pulka idag med jobbet och blir samma sak i morgon =) Nice att ha ett jobb där man får
vara ute mycket.
Har även hunnit fixa en och annan födelsedagspressent idag =)
Nu dags att glo på tv,sen ringa Malin och Jessica en sväng innan sängdags!

Maskerad på skolan.
Jag som nallebjörn
och min kära kollega
som katt =)

Mina två sköldpaddor
Viktor & Abbe
som nu är tillsalu.

Sitter just nu i min soffa efter en lång arbetsdag som vara i 11,5h,och tänker,orkar inte sätta på RixFm orkar inte sätta på tv nu,vill bara ha tyst omkring mig. Varför kan man aldrig få vara riktigt lycklig? Varför kan man aldrig få vara riktigt glad,glad rakt igenom,måste det alltid vara något?
När jag pricis avslutat sista kapitelet och hann pricis börja på en nytt härligt kapitel ur en annan värld,ett annat liv,varför kunde jag inte bara ha fått fortsatt med det? Men det kanske ska vara så?Kanske man aldrig kan få vara riktigt glad nångång?Det som händer i den andra boken,som jag haft brevid den gammla,men som det finns mycket kärlek i och mycket glädje men som också gjort mig orolig mellan vissa kapitel,den har åter dykt upp,jag önskar jag kunde styra över den,jag önskar att jag hade makten,jag skulle göra allt för att den skulle få ett gott slut,men det kan jag inte,ingen kan det. Det gör ont,men man får försöka,kämpa och finnas där. Jag ger inte upp så länge jag får ta del av den,jag kan iallafall påverka lite och det vill jag göra så länge jag har den möjligheten. Jag är inte tjejen som ger upp,jag är inte den där tjejen som flyr om mina nära och kära inte mår bra,jag är snarare den där tjejen som kan dra sig undan när människor inte har samma behov av mig,jag är den tjejen som vill hjälpa,jag är den tjejen som mår bra av det.
Jag kan skilja och dela på mina böcker,men jag kan inte skilja och dela på mig själv.Och jag vill samtidigt leva i båda.

Idag när jag kom hem,gick över gräsmattan,där ligger två ganska stora stenar pricis intill kanten på gräsmattan,en liten fågel hoppade plötsligt upp och jag hoppar till,en sån där liten svart fågel som brukar sitta och kolla in på mig genom fönstret när jag fixar i köket,en sån där liten märklig fågel,som ser ut av vilja mig något...
Den fågeln stannade jag upp för,den försökte äta på en liten nöt men som inte gick att äta,den tog den i näbben om och om men kastade ut den,jag fråga den lilla fågeln-är du hungrig? Jag vänder ryggen och jag går över gräsmattan och tänker,-det borde jag inte ha frågat,det borde jag ha förstått att den var,jag får dåligt samvete,skyndar mig in och hämtar en liten brödbit,jag kastar brödet i småbitar en meter ifrån den lilla fågel och den börjar äta direkt. Jag gick in,och kände,Nu har jag iallafall gjort någon glad denna dag,det var det den kanske ville?Eller hade den något annat den också ville säga? Jag tror och hoppas att det var ett till tecken,ett tecken jag aldrig kommer få svar på men som jag kommer leva för!

Visst känns det alltid som att måndagar är längre än dom andra dagarna?
Jag ska lära er ett tips,även om jag hade sjukt jobbigt att komma upp i morse och trodde
att jag drömde när klockan ringde,så bara stängde av den gång på gång ända tills jag kom på
att jag drömmer ju inte,klockan är ju mycket nu,shiit bara skynda sig så inte barnen blir sena
pga av mig. Allt löste sig men shit va man kommer fel dom första timmarna på dan för att man
gått upp försent. Men åter till mitt tips,tänk när klockan ringer,Åå nu väntar en ny härlig arbetsvecka
med nya friska andetag och möjligheter. Då går det betydligt mycket lättare. På måndagar är ju dom
flesta på arbetsplatsen trötta och när man frågar hur det är,får man oftast svaret..-jo de e bra,men trött
det är ju måndag...Jo de e sant men snart är det fredag igen,svarar jag alltid! Jag lovar att dom går
iväg med ett leende på läpparna! =) De e ju sant,efter måndagen så går de riktigt fort!
Idag när jag vaknade så snöade det här i Stockholm,jag som trodde det skulle bli vår nu...
Men å andra sidan så kan de ju snöa i April,kanske dock inte så vanligt men man får väl räkna med att
det kommer komma mer snö i år...tuvärr.
I morgon ska jag till Natur historiska riksmuseet här i stan,ska bli skoj att göra nått annat med kidsen,är
dock inte min klass jag ska åka med men jobbar även med dom lite äldre barnen ibland,och kan då få möjligheter
att följa med på trevliga utflyckter,så då bangar jag aldrig =)
Ha en fortsatt skön måndagkväll där hemma i sofforna! De ska iaf jag ha!

Så var det söndagkväll igen.
Är ruggit trött efter denna helg,var ute och levde loppan i Uppsala igår,hade riktigt trevligt!
Super skoj att träffa tjejerna igen,var ett tag sen vi var ut. Och skönt att Malin för en gångs-
skull inte behövde plugga och tänka på de =) då kunde vi bara ta det lungt och vi hade en
skön söndag med nybakade skones som Malin fixade till frukost men som blev en sen lunch/middag,allafall
 för min del...=P och massa coca cola =)
Nu är jag åter hemma i Bromma och softar i soffan,ska lägga mig i tid,kanske läsa lite i en ny bok som jag
pricis börjat läsa. I morgon väntar jobb igen och det känns fint! Har fått massa energi igen och är
även motiverad på söndagskvällar för gå till jobbet dagen där på. Det känns så skönt,då har man
hittat rätt arbetsplats,vilket underlättar,veckorna går ju så fort,snart är det ju helg igen och då ska jag
åka hem i min lilla röda polo och hoppas på att den inte ska krångla...=P den har en förmåga att göra de.
Men nu längtar jag hem till Raggarö,pappa och Mattias. Hoppas jag även hinner med nån mysig filmkväll
eller nått liknade med vännerna,ska iallafall åka förbi min vän Jossan som fyller 22 i helgen och måste
ju träffa hennes underbara son,så han inte blir blyg för mig=)
Nu dags att tänka på sänggång!
Tack för en trevlig helg tjejer! Det måste vi göra om snart igen!
//CarroCarolin

Jag stod vi 12 slaget på nyår i andra tankar med min champangeflaska i handen och tittade upp på himmlen,samtidigt som jag hade skickat iväg ett sms en stund innan med:Det här nya året 2009 kan bara bli bättre än förra,allt kommer lösa sig till det bästa,det lovar jag! Jag älskar dig!
Jag har läst boken i ett helt år,jag kände att snart är den slut,jag närmar mig nog sista kapitelet i den nu.
Det har varit en lång resa,en resa man inte vill vara med om,en resa man tror andra gör men inte att man själv skulle få uppleva,en resa som kändes väldigt väldigt lång och ibland önskade man att man drömde.
En resa som get mig erfarenhet och som visat mig vägen om vilka människor jag ska vara rädd om i livet.
Ibörjan önskade man att man kunde göra om en annan människa,kan jag inte styra om känslorna hos någon annan? Nej det går inte,man styr inte sina känslor,dom bara kommer och visst ska man lyssna på sitt hjärta men man kan styra hur man sen går till väga med dom.
Många tårar har det blivit under tiden och man försöker trösta,lyssna och bara finnas till. Vissa dagar är man starkare än andra och ibland fick den gamla maskoten från barndomen krypa fram och det kan fortfarande komma en tår men man får försöka lägga det åt sidan,bakom sig,nu när boken har kommit tills denns slut,dit jag ville men som jag aldrig vetat när det skulle komma.Boken har burit med sig mycket i min ryggsäck där bak på ryggen,såret som hade så svårt att läka och som revs upp då och då och fick börja om från början igen och igen,de såret har läkt men det finns fortfarande ett "R" kvar som alltid kommer finnas där men som man får lära sig att leva med. När min allra bästa vän här i livet har ett krossat hjärta så har även jag haft det. Och när du är lycklig igen så kan du inte göra mig lyckligare! Jag hör glädjen i rösten och jag känner att nu,nu ska vi börja på en ny bok,vi kan äntligen slå upp första sidan och börja på det nya varma och kärleksfulla kapitelet,kapitel 1. Jag litar på dig och dina val och står alltid bakom dig i vått och tårt,dag som natt.
Tack för att du finns,jag värderar dig högt på denna jord!
Nu går vi vidare....=)


Varma kramar!